Att äga en liten gård vid en vacker saltsjövik hägrade redan under tidigt 1800-tal för många Stockholmsfamiljer. Sedan de väl prövat på och funnit, att även lantlivet hade sina avigsidor, tröttnade mer än en på den inköpta gården. Ett slående exempel är den lilla gården Eriksvik, som 1798 uppstod genom sammanslagning av de bägge torpen Lurbacka och Munkkärret. Dess läge vid västra stranden av den djupa Kilsviken, med dess starkt kuperade terräng och rika lövträdsbestånd, måste vid den tiden ha tett sig romantiskt, särskilt försommartid.
Men kanske kändes det lite ensamt och kusligt när höstdimmorna och mörkret bredde ut sig. Om detta var orsaken vet man inte, men Eriksvik hade mellan år 1797 och 1859 fjorton olika ägare.Någon beständig ägare fick Eriksvik inte förrän 1859 då klädeshandlare Carl Sundström köpte gården för 20 000 riksdaler av den tidigare ägaren protokollsekreterare Carl Limnell, som fjorton år tidigare hade betalat 6 833,16 riksdaler. Det jämförelsevis höga priset, som Sundström betalade, berodde nog inte enbart på inflationen, utan av att Limnell kostat på en del nybyggnader.Carl Sundström var en förmögen klädeshandlare med bod (affär) vid den på den tiden fashionabla Norrbrobazaren, medan hemmet låg vid Skeppsbron. Somrarna tillbringade den stora familjen på olika ställen i Stockholms närhet och skärgård ända fram till år 1859 då man bestämde sig för att köpa något eget.
Det första stället familjen besökte var Eriksvik och så fort fru Sundström såg den trevliga herrgårdsbyggnaden med sitt brutna tak och inbyggda svale med förstutrappa, ropade hon förtjust: ”Det här köper vi!”. Därmed var saken klar och i mars blev Sundströms ägare till ca 170 tunnland svensk jord.Som genuin stadsbo vågade Carl sig inte på att sköta jordbruket, vilket utarrenderades för 250 riksdaler. Trädgården behölls dock och i hagen betade de båda hästarna Putte och Pärla. Dessa användes för transporten till Klintens brygga, där Carl lämnades och hämtades med eller utan gäster.När dottern Hanna 1868 gifte sig med stadsmäklaren Tom Liljewalch, lät pappa Carl för deras räkning bygga en villa på den gamla tvättstugans grund, ”Gröna villan”, och dit flyttade det unga paret sommaren 1869.
Hanna kunde inte skiljas från Eriksvik, där hon bodde sommar efter sommar ända till slutet på 1920-talet. Hon dog vid nära 82 års ålder 1930.Med Hanna Liljewalchs bortgång var Eriksviks tid som släkten Sundströms sommarhem avslutad, sedan det tjänat fyra generationer under tre kvarts sekel. Hanna Liljewalchs arvingar sålde gården 1935 till Uno Wester och F. Sjöberg, vilka samma år transporterade köpet på ”Tomt och Fastighets AB Stockholm med Omnejd". Detta bolag styckade sedan gårdens ägor i en mängd villa/fritidstomter, varefter Eriksvik i stort fått sitt nuvarande utseende.
Ovanstående fakta om Eriksvik är hämtade ur E. Alfred Janssons bok - BOO SOCKENS HISTORIA - utgiven av Svenska Tryckeriaktiebolaget i Stockholm 1946. Boken finns att låna på biblioteke